Ruva på ett ägg (kanske)!

När man sitter där på vägen till att bli frisk så entrar man jag-är-kanske-frisk stadiet. Man väntar och väntar, timmarna går för att tillslut reslutera till att man går ut och fikar med en god vän. Man hänger lite loyt mot bordet, samtalet går smidigt fram, jag har trevligt helt enkelt. Vi pratar om steriotyper, något jag finner otroligt roligt att göra, för att sedan automatiskt gå över på manliga striotyper som ligger kvar på det stadiet där d ser tjejer som objekt. I den roll jag har som kille går jag jämt runt och är orolig att jag just har varit en mansgris. Nån gång måste jag ju ha varit det och då undrar man ju hur man ser ut, hur det låter. Hur låter jag, är jag en mansgris?

Det jag vill komma till är iallafall att jag hatar mansgrisar och att jag inte kan argumentera för min åskikt.

Plus att alla har sagt att jag ser sliten ut. JAG ÄR SJUK FÖRFAN!!!

Kram