Janne "loffe" Karlsson

Då fick man äntligen äran att se en levande legend bakom trummorna. Det var så att Janne "loffe" Karlsson var på besök i stan för att spela med sin kvartet. Ja för er som inte vet så spelade han på 60-talet med Bo Hansson i det legendariska "Hansson & Karlsson", hängde enligt han själv med Jimmy Henrix och allmänt var cool.

Frågar man mig så är han Sveriges bästa trummis och takten satt kvar men konserten var in så himla bra.

Ref

Något av det skönaste och vackraste jag någonsin har sätt är filmen "De förlorade barnens stad". I en dunkel miljö föreställande industrialiseringens smutsigaset del utspelas ett drama där det sköna är barnens fantasi och drömar något de vuxna vill åt. Jag tänker direkt på filmatiseringen av Rowald Dahls "häxorna" fast läskig för vuxna. Det finns ett enormt obehag som tilltalar mig, hur de vuxna blir beroende av barnens fantasier då alla måsten tar över det vuxna livet.

Dagens roligaste!

Med sin fantastiska fantasi, i en diskussion om vem som ska ha mest ära i att vi ses i morgon, säger min vän John:

"alla är så själviska, det är bara jag tänker på mig själv"

(med reservation att jag kan ha glömt exakt hur hans ord föll)

Svenskhet

Efter analyser av mitt beteende har jag kommit fram till att jag lider av svenskhet. Menat att jag någonstans inte tycker det är okej att vara i centrum hela tiden, med undantag om man gjort något bra.

Jag tycker det är jobbigt att se folk i olika forum uttala sig om saker som de egentligen inte kan så mycket om. Allt från folk i TV som är lekmän i frågan men eftersom de är kändisar får de uttala sig i frågan. Det värsta är folk i nöjespaneler. Alla har rätt till sin åsikt men i offentliga forum påverkas folk av vad de säger vilket medför i många fall att folk får fel uppfattning av situationen.

Svenskheten kanske inte är så fel men det värsta är att jag uttalar mig lite väl ofta om saker jag direkt inte har så mycket koll på.

"the beautiful people"

"the beautiful people always smash the picture, always all the time, everytime"

..den textraden har blivit så jävla tydlig för mig de senaste dagarna. Något jag borde insett för länge sedan, fast på den tiden så lyssnade jag inte direkt på låttexter. Vem är det egentligen vi ser på bilder? Någonstans bakom "the beautiful people" står det alltid några med öden som är väldigt mycket mer intressanta. För egentligen vem bryr sig om den som alltid syns, den har vi ju alltid sätt.