Paris?

Precis innan jag ska gå och lägga mig så börjar mina tankar leka med de bestämda reglerna. De ligger någon stans bakom verkligheten och "tänk om" världen. Denna "zone" är liksom bestämd under de lagar som bestämmer ordningen här i den riktiga världen men låter mig bestäma min roll i den. Ofta är jag rockstjärna med ett ganska tufft schema med gig på små rökiga klubbar. tjejen jag tycker om gillar mig tillbaka och folket förstår mig när jag pratar.

Jag har verkligen haft den senaste tiden problem med just förståelsen, jag tror att jag tar för givet att allt jag säger är självklart. Något som det självklart inte är ju med att jag inte tänker så mycket innan jag öppnar munen.

Ett problem:
Moment 22
att någon man tycker om på det där underbara sättet inte tycker om än tillbaka och vänskapen mellan oss är så bra så att om jag säger något så förstör jag förmodligen vänskapen.

Igentligen är det jävligt larvigt för om man är realist så glömmer man det, men jag är en liten romantiker som har svårt att glömma något sådant.
//