Ref

Något av det skönaste och vackraste jag någonsin har sätt är filmen "De förlorade barnens stad". I en dunkel miljö föreställande industrialiseringens smutsigaset del utspelas ett drama där det sköna är barnens fantasi och drömar något de vuxna vill åt. Jag tänker direkt på filmatiseringen av Rowald Dahls "häxorna" fast läskig för vuxna. Det finns ett enormt obehag som tilltalar mig, hur de vuxna blir beroende av barnens fantasier då alla måsten tar över det vuxna livet.